Vänföreningen

Vänföreningen vänder sig till alla som vill främja universitetets utveckling, ömsesidigt utbyte mellan studenter, forskare, forskningsinstitut samt näringsliv.

Den som tog initiativet att bilda en svensk vänförening var professor Erik Wolff, som också fram till sin död (1970) var dess ordförande. Hans efterföljare som ordförande har varit docent Bernhard Tarschys, diplomat Olle Wästberg, ambassadör Sten Sundfeldt, professor Martin H:son Holmdahl, professor Bengt Meyerson, kanslirådet Winni Fejne och nuvarande (2018) Peter Goldman.

Syftet var initialt inriktat på att förmedla donationer till Universitetets utbyggnad och verksamhet. Betydande ekonomiska bidrag kunde föras över genom insamlingar och testamenterade medel. Grunden lades för ett antal stiftelser destinerade för olika ändamål som idag är den ekonomiska grunden för dessa verksamheter vid Universitetet. Utan tvekan behöver Universitetet även idag ekonomiskt stöd för sin vidare utbyggnad och framför allt för att upprätthålla sin nuvarande verksamhet.

Ett annat ändamål som vi idag finner viktigt är förmedling av stipendier till forskarstuderande som under en viss period vill studera i Israel. Den kvalificerade utbildning och forskarmiljö som Universitetet kan erbjuda är i sig gynnsam. Till detta kommer det värdefulla yrkesmässiga och sociala kontaktnät som skapas på ett tidigt stadium i den unge forskarens verksamhet. Både universiteten i Israel och i Sverige har nytta och glädje av att utveckla sådana nätverk. Dessutom kan en vistelse i Israel ge insyn och upplevelser som kan skapa en betydlig bättre förståelse för de problem landet Israel har att brottas med.

Genom samarbete med Thanks to Scandinavia har vänföreningen deltagit i utdelningen av stipendier. Thanks to Scandinavia är en stiftelse med säte i USA, som grundades för c:a 50 år sedan till minne av personer, främst i Skandinavien, som med livet som insats hjälpte medmänniskor under andra världskriget. Året var 1957 när amerikanen Richard Netter av en händelse kom att läsa en bok med historier som hur ett antal judar räddades genom insatser av människor i Skandinavien. Några år senare (1963) etablerades samarbete med dansken Victor Borge (eg. Börge Rosenbaum), mest känd som en makalös komiker och pianist. Stiftelsen delar ut stipendier till elever och lärare för att stärka sociala och humanistiska relationer mellan Skandinavien och Amerika.  Bland dessa stipendier finns också de som erbjuder vistelse vid Hebreiska Universitetet för forskarstuderande i Skandinavien. Vänföreningen har fått förtroende att delta i utdelningen av dessa stipendier.

Personliga erfarenheter    
Hans Michaeli
I år är det ett kvartssekel sedan jag kom i kontakt med Hebreiska Universitetets Vänner. Det gick till så att i december 1981 avled en bekant till mina föräldrar, advokaten Ernst Baburger i Stockholm. I sitt testamente hade han utsett mig till testamentsexekutor. I och för sig märkligt att utse en icke-jurist till detta värv, men jag uppfattade det som den formen för hedersuppdrag som man inte får säga nej till. Hälften av kvarlåtenskapen skulle tillfalla Hebreiska Universitetet i Jerusalem som i Sverige företräddes av Föreningen Hebreiska Universitetets Vänner. Ordförande blev under denna tid Ambassadören Sten Sundfeldt, som tidigare bl.a. företrätt Sverige i Israel och blivit en varm Israelvän. Kassaförvaltare i Samfundet var advokaten Josef Fischler. Denne biträdde ofta vid skrivning av testamente och när vederbörande inte hade några anhöriga, vilket tyvärr förekom rätt ofta, föreslog han Universitetet som testamentstagare.

Boutredningen blev ett omfattande och intressant arbete som ledde till att Universitetet fick en fond för studier i juridiska ämnen på ett sjusiffrigt belopp.

Advokat Fischler måtte ha tyckt att jag skött mitt uppdrag väl, ty när han i slutet av 1980-talet drog sig tillbaka från sin yrkesverksamhet föreslog han mig som sin efterträdare. Jag tog emot detta uppdrag inte minst för att jag ansåg – och fortfarande anser – Universitetet som ett bålverk för vetenskap, frihet och demokrati.

År 1991 avgick Ambassadör Sundfelt av åldersskäl från sin uppgift och efterträddes av tidigare Rektor Magnificus vid Uppsala Universitet Martin H:son Holmdahl, en lika stor demokrat och Israelvän som Sten Sundfeldt.

Efter en lång tid som kassaförvaltare och handläggare av testamentsärenden börjar det nu bli dags att “njuta sitt otium”. För min del har arbetet för Hebreiska Universitet i Jerusalem varit mycket intressant och givande. Jag vill begagna tillfället och tacka mina styrelsekolleger för deras goda och hjälpsamma samarbete. Under rådande svårigheter för Israel och ofta orättvis kritik mot landet anser jag det vara särskilt viktigt att ta vara på de möjligheter till samförstånd och fred som kontakterna med Universitetet ger. (Hans Michaeli gick bort i oktober 2007).

Hans gjorde under lång tid stora insatser som kassaförvaltare i vänföreningen. Styrelsen beslöt att etablera sin stipendieverksamhet i hans man, Hans Michaeli Stipendiefond. Hans avled 2007.
 
Bengt Meyerson 
”Några tankar i tiden”

Skopusberget har fått stå som symbol för den judiska statens början och dess pånyttfödelse. Det var här det judiska folket under Josuas ledning lär ha tågat in i det Heliga landet, det var här Titus samlade sina legioner för att tillintetgöra den judiska staten och det var här man placerade grundstenen till det judiska universitetet. När så skedde 1918, talade flera delegater om att förvandla hat till vänskap och att Universitetet skulle verka för de upphöjda tankar av idealism som judendomen genom sekler varit förbunden med, trots alla förföljelser.

Förhoppningen var att icke religiösa och religiösa grupper inom Universitetet skulle kunna integreras och nyvunnen kunskap smältas samman med historisk erfarenhet och därmed utveckla landet till ett demokratiskt samhälle karakteriserat av kunskap, förnuft och tolerans. Den lilla ljuslåga som sedan årtusenden brinner i synagogorna invid torarullarna har jag velat se som symbol för att detta en dag skall förverkligas. I en sådan demokrati önskar jag att de vars rötter ryckts upp, åter skall kunna rota sig. Ett sådant demokratiskt judiskt samhälle skulle också bidra till att de, som känner en fast kulturell samhörighet med det land vi lever i, också skall kunna stå för att vara jude, utan skuggan av Shylocks gestalt.

Verksamheten vid universiteten är en källa till det fria, icke fundamentalistiska samhällets livskraft. För att kunna fungera måste ett universitet tillförsäkras resurser och stöd, som möjliggör verksamhet på lång sikt och oberoende av politiska strömningar. Med den politiska instabilitet som råder, inrikes och i förhållande till grann-     länderna, och som för lång tid kommer att sätta sin prägel på det israeliska samhället, ser vänföreningen det som angeläget att universiteten i Israel får det stöd som är nödvändigt för att trygga verksamheten inom forskning och en vetenskapligt baserad undervisning.
Bengt var tidigare ordförande. Detta skrev han i Uppsala, november 2007